Förberedelser.
Som i de flesta andra sporter så handlar hundkörning mycket om förberedelser. Säsongens träning smygstartar i juni/ juli och kör igång på allvar i augusti. Redan då bör man ha en träningsplan. Hur ska jag lägga upp träningen? Hur ofta ska jag köra? Hur långa distanser? Hur många kilometer vill jag ha i augusti månad, september, oktober osv.
Problem uppstår givetvis efter vägen som man får lösa eftersom.
Det du kan och bör göra är att se till att hundarna har ett bra kostschema, ha pedantisk bra överblick över hur tassarna och klorna ser ut, inte öka på distanser allt för drastiskt och vara väldigt vaksam över temperatur och luftfuktighet, speciellt under höstträningen.
När isarna börjar att lägga sig så är vi rätt snabbt ute och provborrar och mäter tjockleken, både på sjön och bäckarna.
När vi är säkra på att isarna är tillräckliga så kan vi i princip köra överallt ändå, trots lite snö.
Spåren ska underhållas och kvistar och träd som har fallit ska tas bort, vägövergångar ska kollas och dubbelkollas, slädarna ska oljas och gås igenom, ja, det är otroligt mycket förberedelser och alltid försöka ligga steget före.
När vi som nu är i mitten på december månad ska vissa distanser och kilometrar vara körda beroende för vad ni siktar mot.. Genomkörare ska köras och allt ska bara rulla på. Frysarna ska vara fulla med snacks och mat och torrfoderförrådet påfyllt för att inte behöva riskera att maten skulle tryta.
Äta, träna, äta, träna sova och så vidare, dag in och dag ut. Det är här både fingertoppskänsla och rutiner kommer in, ser du att hunden i vänster wheel går lite orent? Varför ser hunden i point så seg och trött ut? Varför ömmar många av hundarna i tassarna? Varför blir magarna lösa? Här är det väldigt viktigt att du som musher känner ditt team, utan och innantill, både rörelsemönster och mentalt, annars kan det lätt vara bäddat för katastrof.
Fortsättning följer i kommande inlägg.