mountainmadness.blogg.se

Sträckan Karasjok till Levajok var som Jacke beskrev det, jävligt tråkig. Flat körning hela vägen längs efter älven. På förarmötet varnades det för älgar som kunde vara ilskna, men enda djuren Jacke såg var rävar och ripor. Jag och Kalle däremot såg flera älgar och helt galet mycket spår hela vägen. Spåren hade varit bra till en början men blivit lösare eftersom. En sträcka där det kändes som att dom aldrig skulle komma fram.

 

Levajok var en väldigt mysig liten "stugby" med sovstugor, bastu och ett fint café. Även där fanns en eldplats där elden brann hela dygnen runt, det fanns dock inget mobilnät så vi kunde varken ringa, hålla koll på GPS eller smsa. Handlers eller volontärer som just hade kommit in fick informera oss om ungefär när vi kunde vänta in honom.

 

 

Sju kilometer före Levajok var Flinga helt slut och fick åka i släden in till checkpunkten. Det visste ju inte jag och Kalle om, så när spannet kommer in, tidigare än beräknat så börjar Jacke med sina vanliga rutiner, hämtar vatten, startar cookern, halmar, byter till nacklinor till vajerlinor och helt plötsligt öppnar han släden och lyfter ut vad som ser ut att vara en död Flinga och släpper ner henne på halmen. Jag hann få ont i magen, för vi fick ju vänta ett tag innan vi fick reda på vad som hade hänt, i och med att mushern måste slutföra sina uppgifter och ta hand om hundarna innan han går ut från området och vi handlers får inte gå inför spärrlinjerna, där får bara veterinärer, tävlingsledare och förare vara.

 

 

Checkpunkten var ogenomtänkt och spannen fick stå lite hur som helst. Det som var bra var att publiken och handlerna var en bra bit ifrån där hundarna låg, så det blev minimalt med störning.

 

Jacke kom upp till oss där vi stod och väntade och vi gick mot bilen för mat och kaffe, då berättade han att Flinga bara hade blivit trött och tagit slut. Detta var något vi hade haft i åtanke i och med att hon är så ung och hon hade gjort en väldigt bra tävling hittills så nu var det dags för henne att få avbryta för att få en positiv upplevelse av tävlingar. Hon skulle få ligga med de andra under vilan på 6 timmar och sen får komma med mig och Kalle i bilen beslutade vi.

 

Jacke åt (köttsoppa) och gick till sovstugan (en väldigt kall sovstuga, brrrr) för att sova några timmar. Under tiden då Jacke sov så sov även Kalle oftast. Jag hade som ansvar att se till att mobilen var laddad för nästa etapp, att batteriet på pannlampan laddades och att han alltid hade minst ett batteri / pannlampa i reserv, koka varmt vatten och fylla en termos, torka kläder och skor som var fuktiga och packa nytt snacks till Jacke (kakor, energidryck, snus, choklad osv) och det tog ju sin lilla tid.

 

Efter tre timmar så smög jag in och väckte Jacke och han klädde på sig och gjorde sig redo. Först hämtade han en veterinär som kunde skriva ut Flinga i dropped dog book och lämna över henne. Flinga var förvånansvärt pigg och fräsch efter vilan och ville springa vidare, men tji fick hon! Sur som ett troll var hon resten av tiden... Veterinären blev lite ställd då Flinga inte hade några uppenbara skador och vi ville ta ut henne, men hon var positiv till det.

 

 

Spannet vaknade, ruskade på sig och fortsatte mot Skoganvarre. Nu började vi allihop nosa oss mot mål, nu var det en etapp med mycket stigningar som väntade..