Finnmarkslöpet - Alta - Jotka - Jergul.
Efter att Jacke hade startat så stannade vi kvar för att heja på de andra startande, det var kul att se de andra RNB-teamen :)
Vi hejade och pratade med människor, och gick sen tillbaka till hotellet för att sova lite. Jacke skulle meddela när han var i Jotka (som är en vildmarkscheckpunkt) och då skulle jag och Kalle åka till Jergul. Efter några timmar så börjar folk ringa och smsa som galna, att Jacke har kommit in som #2 till Jotka... Jag insåg direkt att det var något som inte stämde då vi hade pratat och beslutat att hålla ner på tempot rejält och köra sakta i början, men eftersom att alla andra blev så stressade så hoppade vi i bilen och började åka mot Jergul.
När vi har åkt ca 10 mil så ringer Jacke för att meddela att han snart är i Jotka och skulle vila några timmar där. Han tyckte att det var hysteriskt roligt att GPS'en var knasig och att alla hade trott att han hade kört så fort... Turen hade i alla fall gått bra och han var nöjd med hundarna. Vi lade på och vi insåg att vi var ute i väääldigt god tid. Typiskt!
Väl framme i Jergul lade sig Kalle för att sova i bilen och jag gick in till serveringen och satt där och "satt av" timmarna, var även ute där dom hade en jättemysig eldstad med renskinn och kaffe där mycket folk samlades för att prata hund :) Jag var så uppe i varv så jag blev inte trött för än på morgonkvisten då jag väckte Kalle och jag istället fick sova en timme.
Många handlers som väntar på deras team i Jergul.
Känslan när dom kommer in, väldigt balanserade och fräscha. Jag blir tårögd av att tänka tillbaka!
Jacke kom in just före sju på morgonen med ett piggt och glatt spann. Det enda sorgliga i det hela var att Attila hade börjat ömma från ena bogen, men Jacke masserade honom ordentligt och la på en t-shirt med en wristwrap inuti för att försöka värma upp med hjälp av neoprenet. Vi beslöt att han skulle få vila och sen skulle Jacke promenera igång honom och värma honom under lång tid och ta beslutet sen.
Här har Jacke hämtat depotsäcken och är snart framme på sin plats på checkpunkten.
Flinga och Cooper myser och rullar runt i snön :)
Alla hundarna låg väldigt lugn på halmen och sov och åt bra, då var det bara att få i Jacke mat och försöka få honom att sova, han var rätt sliten, eller väldigt sliten, tror att det var mest mentalt. Efter en portion korvsoppa så la han sig för att sova ett tag.
Lugnt, trots att det är flera hundra hundar på ett fåtal meter.
Trött musher...
Efter att ha tjorvat med sekretariatet och löst GPS problemet och Jacke och hundarna hade sovit några timmar var det dags för dom att göra sig redo för att fortsätta. Efter en halvtimmes massage och försök att värma Attila så beslutade vi oss för att lämna honom. Han var uppenbart halt från bogen och det blev bara värre. Så Jacke letade rätt på en veterinär som kunde notera honom i "dropped dog book" och lämnade över Attila till mig och Kalle. Attila själv var besviken och dämpad, likaså Jacke. Attila är viktig i teamet, han är stark och stabil men är också en otrolig stämningshöjare som håller uppe humöret på de andra.
Påväg att lämna Jergul.
Så. Det blev alltså så att Jacke körde ut med sju hundar från Jergul. Mycket fräscha och pigga hundar, men ändå, Attila saknades.. Nu var nästa destination Mollisjok som också är en vildmarkscheckpunkt. Vi blev kvar ett tag i Jergul och lät några osteopater klämma och känna på honom och dom kom fram till att han hade en inflammation i bicepsen vilket hade blivit mycket värre om vi hade valt att låta honom fortsätta, så med andra ord, helt rätt beslut!
skriven
Gud vad ni är duktiga!!! Jag är så glad att ni har fina hundar som ni kan tävla med och att det går så bra för er!! kram till er båda och alla hundarna <3